Nu åker jag tydligen hem, traditionsenligt har jag inte fattat att det verkligen bär av. Jag har gått runt i ngn sorts emotionell obalans de senaste veckorna. Det har knappt gått en dag utan att jag behövt säga hejdå till någon som jag bryr mig om, jag är väldigt blödig av mig. När jag för ett tag sen kunde gå in i mitt lokala bageri, få min lilla fullkornsbaguette utan att öppna munnen kände jag mig nästan tårögd. Men samtidigt är jag extremt lycklig, det ska bli jättehärligt att komma hem, få ge Karin de pussar och kramar som fått marinera lite för länge och såklart att träffa alla er!

 

Jag hade ett riktigt bra inlägg om absurdismen i spanska julsånger, den designade belysningen och de arabiska baden som jag besökte i Granada på gång. Det får bli att jag berättar det för er IRL.

 

Jag kommer antagligen att fortsätta skriva på blogen eftersom jag tycker att det är så kul. Men madridepoken är härmed förbi.

 

 

Sen dog Pinochet.

Jag förstår de som firar, samtidigt känns det surt att han aldrig fick betala för det han gjort. Fast det är just det ett sådant hämndbegär som hindrar många konflikter att lösas. Jag kom precis hem från att ha sett La Ultima Luna. En Chilensk produktion som lyckas porträttera mellanösternkonfliktens rötter eller ja, palestina 1914. Väldigt vacker film som tyvärr lämnar en liten för bitter eftersmak.

Niklas har varit här, jag försökte demonstrera Madrids gastronomiska och nokturna fördelaktigheter.

Vi har även haft en del intressanta diskussioner, oundvikligen. Niklas startade en skrivbordsbakgrundsbattle på min laptop:

Round one:

Niklas:

Mathias:

Kommentarer: Sjukt mesig apolitisk uppföljning av Mathias där. (Sanningen är att jag har svårt att försvara Kubas brist på yttrandefrihet, jag har ijuförsig inte hört att den kubanska regeringen dödat folk, men det går säkert att bevisa)

Round two: DING DING!

Mathias:

Niklas-vem-är-Victor-Jara?-Är-han-kommunist-eller?:

Nackdelen med att nocka motståndaren i skrivbordsbakgrundsbattles är att han kanske inte märker det. Jag orkade faktiskt inte berätta varför heller ijuförsig. Jag besparade oss den dåliga stämningen och svalde vem-ska-bort-i-kategorin-dödad-för-sina-åsikter:-den-folkvalda-presidenten, -poeten-eller-singer-songwriteren-leken.

I övriga nyheter så har jag köpt min drömkamera, och eftersom jag går in i den sista veckan här och kommer att behöva säga hejdå till alla mina kompisar här ska jag passa på att öva min porträttskills och föreviga dom.

 

Kram till alla.

 

Tillägg: Här kommer Niklas south park-killar som jag inte postade förrut eftersom dom inte hade med själva battlet att göra:

 

 

 

 

Hallå allihopa!

Jag har hittat en sjukt nice restaurang där man kan köpa tapas och cañas för endast €1/styck. Fast om man har otur så kommer det någon och tar ens väska med ens kamera, mp3-spelare, körkort, pass, bankkort, skolböcker, glasögon och allt annat som man verkligen behöver.

Jag tror att försäkringen täcker det, håll tummarna allihop! 

Alla det-kommer-att-ordna-sig-meddelanden är varmt välkomna.

Jag återkommer när jag har roligare nyheter att dela med mig av.

 

/Urs truly

Lite bättre intervall, eller hur? Det händer saker hela tiden. Jag har avancerat, numera tillhör jag nivel intermedio. Två nya lärare, helt jättebra båda två. Asuzena (hela första veckan hade jag för mig att hon hette azafata, flygvärdinna på Spanska) och Faustus. Jag ska försöka lägga upp på en bild på Faustus när han ler sitt onskefulla leende. Hans pedagogiska strategi innebär att man blir utsatt för extremt hård press och en del råa kommentarer. Lektionerna blir sjukt roliga trots detta, (ibland tack vare) om man klarar av pressen. Det var en försynt koreanska som valde bort vår grupp redan första dagen, efter detta har vi inte haft några bortfall. Man gör sina läxor.

Jag har fått jobb, som kypare på ett cateringföretag. (Jag kände att min Spanska mådde bra av att ha på mig en alldeles för stor blank, svart skjorta – Latin Style!) Det var Belen som hjälpte mig. Hittills har jag bara jobbat en gång, på Oranges företagsfest. Jag hade uppgiften att bära ut brickor med mat. Jag jobbade från 18:30 till 01:00 i torsdags. Min socialism mådde verkligen bra av den erfarenheten. En lön på 4:70/h och totalt 2 minuters paus fick mig att inse hur sjukt bra vi har det i Sverige. Det råder en hierarki som känns overklig, jag får lust att radda upp klyshor om att kapitalet verkligen styr, om varifrån rättvisa kommer o.s.v. Men det tänker jag inte göra.

Cristoph har återvänt till Österrike. Innan han åkte bjöd han på en stor fest i en sjukt lyxig lägenhet på Gran Vía. Jag ska kolla upp om jag kan bjuda på några bilder.

Som ni kanske anat har jag sparat de bästa till sist: min nya tandkräm!

Den är helt underbar, skummet blir ett helt otänkbart rosa fluff!

Det är allt för nu, ta hand om er, både kropp och själ!

Kram

/Mathias

Hej alla!

Jag ska försöka att göra det lite mindre glest mellan mina inlägg. Mycket har hänt sen sist, och det är till stor del tack vare Miri och hennes tips om hospitality club och couch surfing, båda är communities som hjälper en att hitta en soffa att sova på och/eller människor som kan visa en runt i främmande länder. Needless to say att det är helt perfekt i mitt läge. Person nummer ett: Christoph från Österrike introducerade mig för konceptet med botellón. Det ur ekonomisk synvinkel ultimata sättet att festa, festivalstämning, egna drycker och gångavstånd hem.

Person nummer två: Christian från Chile, extremt trevlig journalist som har introducerat mig för hela hans bekantskapskrets, bland annat Stephane, en fransman som jag har hängt en hel del med, mycket tapas, asturisk cider, rödvin, sangria, moscatel samt hederliga groggar.

Person nummer tre: Fidel (jepp, Fidel) en äkta madrileño, engelsklärare, och väldigt rolig person. Ev. ska vi göra en tripp till norra Spanien tillsammans.

Som ni kanske anar har min alkoholkonsumtion förändrats smått sen jag kom hit, men ni behöver inte oroa er, jag kan sluta när jag vill

Tiden som jag inte har lagt ner på att skriva inlägg på min blog har bland annat gått till att mixa! Gå in på min mydjspace-sida så hittar ni ett vykort med tillhörande mix plus två andra mixar! Que aproveche!

Oftast funkar inte låtarna när man först öppnar sidan, utan man behöver byta till en annan flik, förslagsvis till gallery där själva vykortet ligger. När man väl går tillbaks till profile är det bara att trycka på play på den mix man vill lyssna på. Ett tryck på pluset visar låtlistan.

 

Hasta pronto!

 

Förutsättandes att ni dör av nyfikenhet om hur jag har det här i Madrid kommer jag göra mitt bästa att försöka blidka er. Flygresan (bortsett från avskedet från Karin) gick smärtfritt. Det var inte heller svårt att hitta till lägenheten, jag bor på en gata som heter Andrés Mellado. Den ligger i ett mysigt område som jag skulle våga jämföra med vasastan om jag hade bott här lite längre. Det är väldigt centralt, en kvart till skolan, men samtidigt ännu kortare till en stor lummig park under vars träd jag tänker söka skydd från solen i kampen mot verben. En liten bild på denna (parken, inte kampen) samt en massa andra bilder finns längre ner, under länken albums. Apropå lägenheten så är den allt man kan önska sig, trådlöst Internet, kök, matsal, två toaletter, vardagsrum, charmig innergård (som jag inte tror man kan hänga på, den är mera lady-och-lufsen-tvättlinor-charmig, samma charm som hela lägenheten har).

Jag delar lägenheten med tre natives, det är Carlos, som jag bara har träffat en gång, han är i Italien nu, tydligen är han alltid med sin tjej i vanliga fall, sen är det Belen, tror hon är från Colombia, hon pluggar juridik och är duktig på att utöka mitt spanska-svärords-vokabulär, person nummer tre har jag inte träffat, han pluggar arkitektur i alla fall. Något som är sjukt nice är att verkligen alla här föredrar att prata spanska. Jag känner att jag redan sen i torsdags fått upp ett någorlund flyt. Jag kan ha enklare konversationer, och det har blivit mycket lättare att förstå vad folk säger. Igårkväll (Word påstår att det heter I-gårkväll, känns lite för Jamaican Creolianskt för min smak, (inte för att någonting egentligen kan vara för Jamican Creolianskt för min smak :)) kom Sergio, min kompis från Dublin, förbi. Jag känner på mig att han kommer att kunna visa mig Madrids icke turistiga sidor.

Idag var min första dag på skolan, inplaceringstestet (Jorge: intervjuaren frågade mig om jag hade haft en latinamerikansk lärare eftersom jag använde mig av formen pa’ya placerade mig i gruppen A2, elemental. Nivån är rätt bra, jag är näst bäst i min grupp, ska försöka avancera så fort som möjligt, behöver dock nöta in dåtid-formerna lite mer.

Pues, tror att det är allt för nu.

Kom och hälsa på mig!!! Om inte/även om: maila mig och berätta om era liv!

Man kan även ringa mig på skype, heter: mathias.rosenqvist dock har jag och Karin upptäckt att det är skitbuggigt, kopplar ifrån hela tiden.

P.S. Som comprehensible entertainment hade jag tagit med mig tv-serien weeds, starkt rekommenderat! Underbart soundtrack, kolla upp: Jenny Owens Young – ‘Fuck Was I’ D.S.