Uppvaknande efter två månaders dvala:
I snart två månader har jag inte svarat på de kommentarer som poppat upp som svar på mitt senaste inlägg. Främsta anledningen till att jag inte svarat har varit att svaren på i princip alla frågetecken ligger i den avhandling från Svenska Freds som jag länkat till. Jag påbörjade ett svar som växte sig över 9 sidor som sedan aldrig avslutades. En eloge till Niklas dock, att inte läsa, eller i alla fall inte bemöta någonting ur avhandlingen var kanske det effektivaste du kunde ha gjort. Tanken på att behöva sammanfatta de 64 sidorna har handlingsförlamat mig helt. Nedan är ett försök dock. Det ska bli enormt skönt att kunna tänka på annat igen!
Sammanfattningen är uppdelad i två delar: första delen tar upp två problem som allvarligt undergräver den process som leder till att ett land får köpa vapen, den andra delen tar upp problem i själva regelverket.
Problem med tillämpning av reglerna:
ISP: Sedan 1996 så fattas beslut gällande vapenexport av Inspektionen för strategiska produkter. Tanken är att ISP ska lägga över ärenden av principiell betydelse tillbaka till regeringen. Detta har resulterat i en enorm ökning av vapenexport och endast en promille av de 12 612 vapenexprtärenden som ISP har hanterat har skickats vidare till regeringens bord. Man kan även se en oroväckande trend i följande diagram:
Problem med reglerna i sig:
Export till krigförande länder: Vi kan väl alla komma överens om att exportera vapen till länder där de används för att förstärka och förvärra territoriella konflikter, exempel i Sveriges fall: Indien och Pakistan, och till länder där minoriteter förtycks, exempelvis Turkiet och Ryssland, inte är något att vara stolt över. Jag vill dessutom ifrågasätta idén om vapenexport som stöd i kamp mot t.ex. anti-demokratiska tendenser. Jag förstår tanken, dock är det ingenting som ISP ska fatta beslut om. Dessutom finns det bättre sätt att säkra demokrati, genom exempelvis: fredsstyrkor, diplomati och bistånd.
Export till diktaturer: Här skulle jag vilja adressera det undantag som Rockmagi förespråkat:
” och när jag skrev det där sista insåg jag förstås att det i undantagsfall kan vara rimligt att exportera vapen till diktaturer. Men endast om statsmakten direkt och omedelbart hotas av ett alternativ som är betydligt värre än den sittande regimen. (Exempel: Om talibanerna och Al-Qaida försöker ta makten i Förenade Arabemiraten, bör man hjälpa Förenade Arabemiraten.)”
Lyckligtvis är det inte fysiskt möjligt att, inom tidsramen som den hypotetiska situationen skulle begränsas av, genomföra den föreslagna panikexporten. Vore det möjligt så skulle det vara den kanske sämsta lösningen på problemet då konflikten snarare skulle blossa upp än att lösas.
Export till länder som bryter mot mänskliga rättigheter: Följande brott rör det sig exempelvis om:
Vapenexport till utvecklingsländer: I de regler som gäller för Sveriges vapenexport så tas utvecklingsaspekten inte med överhuvudtaget. Detta innebär att de varor vi marknadsför, väldigt ofta, tar budgetandelar från livsviktiga funktioner såsom skola, sjukvård och infrastruktur. Mottagarländerna, i princip allihop, har redan en fungerande militär. Pengarna behövs på annat håll. Dock ses en ljusning på den fronten eftersom EU, med Storbritannien i spetsen, implementerat detta i den uppförandekod som EU-länderna förväntas följa. Problemet med oroligheter och krigsherrar kvarstår dock. För att förhindra att vapen kommer i orätta händer bör en global ratificering av de föreslagna kriterierna i Control Arms ske. Att strypa tillförseln till the bad guys är mycket smartare än att tillverka mer till the good ones. Sådär. Någon gång i framtiden kommer mitt svar på Goodwells artikel. Tar en paus från vapenexportfrågan nu…
Hej Mathias! Du skrev, citat:
Export till diktaturer: Här skulle jag vilja adressera det undantag som Rockmagi förespråkat:
” och när jag skrev det där sista insåg jag förstås att det i undantagsfall kan vara rimligt att exportera vapen till diktaturer. Men endast om statsmakten direkt och omedelbart hotas av ett alternativ som är betydligt värre än den sittande regimen. (Exempel: Om talibanerna och Al-Qaida försöker ta makten i Förenade Arabemiraten, bör man hjälpa Förenade Arabemiraten.)”
Lyckligtvis är det inte fysiskt möjligt att, inom tidsramen som den hypotetiska situationen skulle begränsas av, genomföra den föreslagna panikexporten. Vore det möjligt så skulle det vara den kanske sämsta lösningen på problemet då konflikten snarare skulle blossa upp än att lösas.
Slut citat. Aaaaargh.
Såhär: Jag menade inte att man mitt under brinnande palatskupp ska expressflyga in ett gäng AK4:or till regeringsstyrkorna. Jag menade att man efter kuppen (eller under det efterföljande tumultet) ska hjälpa regeringen att återta makten.
Ponera att välorganiserade marxist-leninister nån gång runt 1970, med sovjetiskt understöd, hade lyckats ockupera riksdagshuset och Rosenbad, och utropat Folkrepubliken Sverige. Ponera vidare att t.ex. Storbritiannien, Västtyskland och USA hade gett den demokratiskt valda svenska regeringen ett massivt stöd i form av trupper och vapen, och att kuppen därigenom hade kunnat slås tillbaka.
Hade det varit fel av dem? Hade det varit “den kanske sämsta lösningen på problemet” eftersom “konflikten snarare skulle blossa upp än att lösas”? Det är i så fall en mycket obehaglig åsikt i mina ögon.
Vissa värden är helt enkelt värda att dö för, bokstavligt talat. Jag ser mycket hellre en uppblossad konflikt än underkastelse inför exempelvis nazister, kommunister eller talibaner. Därför avskyr jag neutralitet och pacifism med nästan samma frenesi som värderelativism.
Och ja, jag håller med om att Sverige bör ge fan i att exportera vapen till stater som Pakistan och Venezuela.
Vad gäller Indien, Mexiko, Brasilien och Thailand är jag mer osäker, borde sätta mig in mer i hur dessa stater fungerar innan jag kan säga något. De är uppenbarligen inga mönsterdemokratier, men å andra sidan är ju världens stater rätt osympatiska i allmänhet. I vilket fall som helst vore det ju bra att ställa krav på förbättrad rättsäkerhet och mänskliga rättigheter, som en förutsättning för att göra vapenaffärer med dem.
Det är helt uppenbart att ISP inte fungerar som det ska. Jag trodde faktiskt inte det var så illa som du beskriver det. Men that’s Realpolitik for ya. Tyvärr.
Svensk vapenexport har alltså spårat ur och man bör ställa betydligt högre etiska krav (vad gäller HR, rättssäkerhet etc.) på länder som handlar svenska vapen. Här är vi överens.
Men att tillverka och exportera vapen är inte fel i sig, det beror på var dessa vapen hamnar. Naturligtivs håller jag med om att “strypa tillförseln till the bad guys är mycket smartare än att tillverka mer till the good ones”, men jag tror att båda delarna är nödvändiga, eftersom världen dessvärre är full av både folk som säljer vapen till the bad guys, och bad guys som tillverkar vapen själva.
Att sälja vapen till Pakistan är fel. Att vara neutral när Hitler ockuperar Polen är också fel. Att stödja Polen med vapen och trupper när landet ockuperas av nazister är rätt. Krig är aldrig bra, men ibland är alternativet mycket värre.
thanks for sharing!
Thanks so very much for taking your time to create this very useful and informative site. I have learned a lot from your site. Thanks!! I think you have done an excellent job with your site. I will return in the near future.